Jag föddes på en egendom uti Bogsta socken där min fader var trädgårdsmästare från 1850-talet men flyttade därifrån efter 3 år till en egendom Måstenäs uti Bälinge socken men stannade där endast 2 år. Flyttade sedan till en större egendom Nynäs uti samma socken, där han sedan arbetade uti denna stora trädgård till sin död då han kom uti olycka att han slog ihjäl sig, detta skedde år 1890.

Vi voro 5 syskon uti denna familjen, en syster dog vid 2,5 års ålder och jag då den förstfödde, vidare en syster Augusta kom upp till Stockholm, till en moster vid 10 års ålder. Vidare en syster Clara lämnade hemmet vid 17 års ålder drunknade uti en sjö utanför Stockholm, så vidare min bror Carl, kom till mig där jag var vid 17 års ålder som hjälpreda, stannade i 2,5 år för att sedan på Herrens kallelse bliva ett Herrens vittne, han blev nämligen frälst den första tid som han var hos mig, var sedan ute som missionär uti Kina, han har för övrigt tillbringat sin mesta tid uti Amerika som Pastor och Predikant. För min del fick jag börja göra nytta i mycket tidiga år uti mitt hem med hemmets sysslor, ja redan vid 5-6 års ålder hjälpa min moder med varjehanda slag. Sedan vid 10-11 års ålder fick jag börja arbeta uti trädgården, ja även jag kan säga uti grovarbetet, börja kl. 5 med de andra arbetarna, börja kl. 5 varje morgon och hållas i till kl. 8 varje kväll utom de olika måltidstimmarna då det ringdes uti en mycket stor klocka som hängde högt på en stapel. Någon skolgång på denna tiden var ytterst ringa, hela min skolgång jag kan säga bestod av en tid av 8-9 månader. Inga troende fanns på den tiden på en trakten av flera socknar. Men underligt nog så var jag djupt besökt utav Gud  att jag uti all enfald kände mig lycklig uti hans gemenskap och hade umgänge med honom i bön uti min ensamhet var jag kunde och Han har icke lämnat mig under ett helt långt liv. Ära vare hans dyra namn. 

Ja sedan vid 12 års ålder fick bära postväskan och hämta posten 4 dagar i veckan under ett och ett halvt års tid. 2 dagar en och ett halvt mil vardera och 2 dagar ¾ mil vardera tillsammans 9 mil varje vecka, mycket för en 12-13 åring, men tror visst och fast på att mina ben därigenom blevo starka att jag har haft nytta härav uti sena ålderdomen.

Ja sedan blev det för mig att arbeta uti trädgården tills jag var i 17:e året då jag fick följa mitt herrskap (Johan August Gripenstedt (finansminister) och Eva Anckarswärd) med till Stockholm under 2 vintrar såsom betjänt, de levde mycket stort, hade kusk, 3 hästar och olika åkdon, tvenne betjänter fullt livréklädda med högstorm, då nu hon Friherrinnan var ute och åkte på visiter ute i Staden och där var det ock hörde till min del att gå opp uti de olika husen att anmäla om visiten.

Kommer nu ihåg huru en gång vi var då ute och åkte då vi kom till skeppsbron nedom kungliga slottet så blåste den höga hatten av mig och for ned i sjön mellan kajen, samt ett av fartygen men jag fick så fatt uti en båtshake ock fick så upp min höga hatt igen men då full med vatten. Ja det voro så uti Stan från tidigt på hösten till sent på våren. Kvinnliga tjänare saknades nog inte heller uti hemmet. Vi bodde där uti det stora Adelswärdska huset på Blasieholmen mitt emot de Beskofska kyrkan som jag tror är nu Frimurarnas hus.

Sedan vid 20 års ålder sökte jag mig intill Haga utanför Stockholm där var Trädgårdsskolan och kursen var tvenne år, vilket jag nog hade stor nytta av för min framtida praktik uti livet. Man fick hålla sig där med sina levnadsbehov halva året och sedan fick man 35 kr i varje månad. Vi voro 25 elever när jag var där. Jag ecserserade då min beväring vid Waxholms fästning. Fästningens exercis varade endast 17 dygn vardera året så efter tvenne år på Haga fick jag plats på egen hand uti Östergötland på en egendom Idingstad i närheten av Linköping, en Greve Schvarén (Schverin) och stannade där under 4 år och trivdes mycket godt där; blef gift där med en av flickorna på gården efter två år med namnet Albertina med vilken sen jag har haft 8 barn, hon har nu varit död så när 19 år.

Den vid Idingstäd första son Gunnar föddes men som nu efter allt sitt arbete i Herrens tjänst i hem och hednaland har gått uti den eviga vilan. Ära vare Herrens namn.

Men som en av Fröknarna der på hemmet Idingstad blef gift och flyttade ned åt Småland och kom så ihåg mig och rekommenderade mig till en egendom uti västra Eds socken i närheten av Eds bruk, Hornsberg som jag så flyttade till efter fyra på Idingstäd. En mycket god plats där jag stannade i 11 år med de minadär flera av mina älskade barn blevo födda. Där jag och började min söndagsskola och hade det för övrigt gott ibland Guds folk där jag också blev döpt uti en by som heter Wråta. Ära vare Gud.

Så efter någon tid såbyggde vi ett större växthus vartill större växter hämtades från en egendom uti Södermanland som heter Klaestorp släkt till herrskapet på Hornsberg. Och hade jag det ovanligt godt på detta Hornsberg och synnerligast uatf mitt herrskap de hade två drängar till hjälp uti mitt arbete. Saluplatsen var Waldemarsvik som jag åtminstone under sommaren bevistade en gång uti veckan och ”det älskade” jag nog ganska mycket för min affär vilket också lyckades ganska bra. Ja efter 11 år vid Hornsberg så flyttade vi till Marieholm uti Västra Eds socken där jag övertog ett arrende till hösten. Brukspatron De Klarin på Ankarsrums. Även detta genom rekommendation som gkorde att vi kom där, där jag eller vi stannade i 10 år.

Där föddes de övriga av mina älskade. Där blev nog mycket mera arbetsamt och bekymmersamt och därtill nu mitt stora hushåll och mycket klen till min hälsa. Men Gud välsignade mitt arbete så allt gick igenom till seger. Ära vare Hans dyra Namn.

men jag har nog mycket att tacka min dugliga arbetsamma hustru som nu vilar uti jordens sköte. Och Gud välsignade mina många barn. De växte till och voro kan jag säga goda barn alltigenom, äro alla, uti världen nu och får kämpa livets strid mera och mindre svårt. Men hoppas få möta dem alla.

Så blev då återigen att tänka på flyttning och då bar det av till Falerum med den stora familjen och vi hyrde ett hus Götestorp med omkring ? tunnland och stannade vi där under två år under vilken tid jag sökte efter att få pröva något passande ställe att flytta till under tiden som jag också köpte opp bär och frukt och reste till Stockholm med och för övrigt odlade jag grönsaker på den hyrda jorden vilken jag for till Årstaberg med lejd skjuts och omsatte där. Ja så efter 2 år så lyckades jag så att säga få tag på detta ställe Rosenlund genom en släkting till min hustru, en affärsman uti margarin, nämligen detta Rosenlund här på Rönninge, detta var nämligen år 1900 och har vi nu bott här snart 40 år och har vi genomkämpat många hårda strider under denna långa tid. Min hustru har nu varit död i 19 år i mars månad då jag sedan på sommaren jag reste över till Amerika och var så borta under så när 3 år.

Då Werner min Werner som alltid sett till sin faders bästa kom det på våren jag tror uti April månad – kom hit med sitt hushåll ifrån en egendom, Skarfvik och har nu stannat hemma här i snart en 20 år och som jag är nu är gammal och till åren kommen fyller nu i nästa månad mina 85 år så har jag överlämnat alltsammans uti Werners ägo för två år sen fri från allt arbete och alla bekymmer uti den delen vilket jag så väl behövde ty det är nog så att det går om intet uti denna höga ålder. Men ära vare min Gud att den eviga vilan återstår efter fullbordat levnadslopp.

Men de första åren särskilt för mig från detta Rosenlund var ytterst svåra för mig att genomkämpa ja mer än jag här kan utsäga, dålig ytterst dålig bostad, stor familj, inga penningar, fick ställa mig i flera tusen kronors skuld på två banker opp i Stockholm.

Klen mycket klen till hälsan att hade jag icke här haft uti alla delar min kära alltid hjälpsamma och tillmötesgående min Werner hjälpsam och tålig till alla delar och som stannade hos mig de första över 9 åren och alltid nöjd och stilla och hade jag inte haft honom till hjälp under dessa första år hade jag nu inte varit på detta Rosenlund uti den dag som idag är. Nej då! De övriga av de många barnen hade jag ytterst lite nytta utav de lämnade hemmet utan vidare den ena efter den andra. ”Wise(?)” därför säger att min Werner har gjort störst skäl för att såsom nu är fallet besitter denna egendom.

Kom så hem vid mammas död och troget hållit ut nu snart uti 20 år. Så reste jag också för andra gången till Amerika efter att så varit hemma uti 4 år.

Då jag hade min Ester hemma till min hjälp. Då min son Hugo uti Amerika betalade min bortresa och min broder Carl som då varit hemma från Amerika under ett och ett halvt år skulle sedan tillbaka till Amerika igen och var mycket envis på mig sin broder att jag skulle följa med och göra honom sällskap och detta var nu orsaken till att det blev en andra resa till Amerika för mig, men blev för mig lite långsamt där icke mer än knappt två år medan jag trodde jag icke skulle uthärda den sjukdom som där kom över mig nämligen ”urinstämma” att jag ej fick kasta mitt vatten att jag trodde att detta där skulle bliva min död men som också fortsatte här hemma mer eller mindre under dessa år jag varit hemma, och är för närvarande mycket svårt vad min Gud menar med detsamma vet jag inte om jag nu fördenskull måste in på sjukhus om jag får leva. Ja Herren vet allt och får jag så lämna allt uti Hans trogna händer. Lovat vare hans dyrbara Namn! Är glad så länge jag ännu får vara på fötter och möjligen komma ut någongång till vännerna på besök.

Ja detta är nu i korthet min levnadsteckning vad minnet har kunnat lägga i dagen och tiden härefter för mig är väl snart ändad och hoppas då av Guds stora barmhärtighet och Nåd få ingå uti de eviga boningar där uppe och mitt namn hoppas jag är redan skrivet där.

                                                                                       A F Ericson